Hur skuldsatta är vi? Håller vi oss flytande?

Just keep swimming. Foto: Kjell Engström

Vad är en bra skuld och vad är en dålig skuld? Och var går gränsen?

I det här inlägget berättar jag om mina skulder och tankar om skulder generellt.

1 666 000kr. Det är det totala skuldsaldot när jag lägger ihop det. Det är mer skulder än vad jag känner mig bekväm med nu, men det har varit väldigt bekvämt att skaffa sig dem. Och är inte detta någon slags typexempel på hur svenssonlivets bekvämlighet ser ut? Vi har haft tillräckligt med inkomst för att inte bekymra oss över detta. Med ökade inkomster kom ökade utgifter helt enkelt. The age old story.

• Bolån ( 1 villa, 1 fritidshus) =1 280 000 kr

• Studielån= 250 000 kr

• Billån 2= 50 000 kr

• Privatlån (något slags kokihop av billån 1, lite renovering och ett topplån) =86 000kr

Bolån

I min iver att läsa allt det som finansinstagram tjatar om i bokväg så läste jag Rich Dad, Poor Dad av Robert T. Kiyosaki i sommar. Boken hyllades av flera konton i både svenska och amerikanska forum på instagram av de som är investerings- och sparivrare, så jag kände mig manad att undersöka vad det handlade om. Det visade sig att 90% av boken irriterade mig så till den milda grad att jag flåsade fram en 30 minuters rant samtidigt som jag var ute och joggade i skogen med min man. Det säger inte er så mycket, men jag kan tala om att så otränad som jag är så är det lite av ett stordåd för mig att prata hela vägen runt. Men så irriterad var jag alltså. Den kändes också rätt ointressant eftersom den var så amerikansk.

Jag tyckte författaren beskrev ett osympatiskt sätt att se på världen och samhället som inte stämmer överens med hur jag vill leva. Mitt liv går inte ut på att försöka undvika skatt, ha vassa armbågar och tjäna pengar till varje pris. Jag gillar skatt, rättvisa och solidaritet. Boken föll mig inte i smaken eftersom jag föredrar lite mer filosofiska perspektiv som handlar om personlig och global hållbarhet, ett perspektiv som bara inte går att finna i Rich Dad, Poor Dad.

Men! Det jag tog med mig från boken var några schematiska skisser om kassaflöden i privatekonomin och tanken att min bostad inte är en tillgång utan en skuld. Kostnaderna för bostaden är pengar ur fickan, inte pengar in, alltså en utgift och inte kapital. Och banken äger 68% av min. Detta motiverar mig att amortera lite till för att komma under 60% belåningsgrad och därmed få möjlighet till bättre bolåneräntor.

Detta är väl självklarheter, tänker du. Ja. Men jag tänkte nog inte längre än att huset är en investering och en tillgång som ökar i värde, för det är ju det som är den rådande uppfattningen. Jag har inte funderat mer på det än så. Om man funderar ett par vändor till så är det inte så självklart. Bostadsmarknaden är liksom inte lika het i Norrbotten ( Luleåregionen undantagen) som i storstadsområden. Och är man sådana latmaskar som oss, som varken är intresserade av underhåll eller renovering så är det verkligen inte självklart. Det är trevligt att bo i ett hus, men vi ska inte ha några illusioner om att det är något annat än en utgift och en skuld. Det är alltså klokt att ta en extra funderare kring det om du inte har gjort det.

Jag är inte alls så övertygad om att vi skulle sälja vårt hus med vinst idag. Vi har nött på det i åtta år men inte fixat upp det alls. Ju mer jag har funderat på det desto mer betraktar jag vårt hus som en risk och en belastning snarare än en trygghet eftersom det kommer att kosta oss både tid och pengar, det handlar bara om när.

Om jag ska dela upp skulder i bra och dåliga så är dock bolånet med dagens räntenivåer en bra skuld. Även om det kanske är lite svårt för mig att ursäkta bolånet på fritidshuset MEN DET PRATAR VI INTE OM. Hjärtehuset är off-limits.

Studielån

Studieskulden då, är det en bra skuld? Ja, det är den tveklöst. Räntan är mycket fördelaktig. Jag är inte en sådan som skulle ha fixat att plugga och jobba samtidigt. CSN gjorde min utbildning, och därmed mitt yrke, möjligt. Det är det som ger mig mina pengar in att leva på och spara av idag. När jag läser på utländska bloggar om privatekonomi ( och det gör jag ju oundvikligen i FIRE- sammanhang) så inser jag hur fördelaktigt vårt system med kostnadsfri utbildning upp till universitetsnivå och ett nära nog räntefritt studielån är. En bra skuld på 250 000 kr med andra ord. Jag betalar av det i den takt som CSN begär men inte snabbare än så. Att investera sparpengarna på ett investeringssparkonto är bättre spenderade pengar än att amortera av studielånet.

Konsumtionslån

Kvar sitter vi på billån (50 000 kr kvar med 4.5% ränta) och ett kundlån ( 86 600 kr kvar med 4.20 % ränta som jag inte ens vet vad det började som för det har bakats om ett par gånger, men jag tror det handlade om kontantinsats till bostadshuset, sedan en bil och reparationer av fritidshuset ( det förföljer mig ekonomiskt, detta hjärtehuset).

Nu ska ni få höra något lite pinsamt. När du läser mina inlägg här så är det kanske lätt att få uppfattningen att jag normalt är ruskigt uppstyrd. Vilket jag bitvis är. Eller stötvis kanske man kan säga eftersom jag är något av en periodare som antingen har varit på eller av. Men när det kommer till bilarna (plural!) så har jag i allra högsta totalt ramlat in i könsroller. Från första dagen som vi köpte bil så har allt som har med den att göra legat i min -jag bryr mig inte, det är hans ansvar- hög. Som att det är en självklar, av universum skapad, naturlag att män har en fallenhet för att ta ansvar för allt som har med en bil att göra.

Det kan väl till viss del förklaras med att jag de första åren inte körde bil alls utan bara var passagerare. Det i sin tur har att göra med min bråkiga kropp och en trasig hjärna. Har vi råd? kunde jag fråga. Om ja, så fine. Det låter som att vi köpt värsta vrålåken och så är det inte, men 2 bilar i 150 000kr klassen har det blivit. Bil 2 kom till när jag började köra bil. Det är ju inte poängen, utan poängen är givetvis att det var 150 000kr x 2 som vi inte hade i fickan utan har lånat pengar till.

De här lånen hade jag gärna varit utan nu såklart när sparande till frihet har seglat upp som prio på agendan. Det innebär att nu när den 40åriga syndaren sent har vaknat så tar det lite tid att städa upp ekonomin innan jag kan koncentrera mig på att att nå den magiska regnbågen av 50+% sparkvot. Irriterande mycket tid.

Den stora lejonparten av det jag skramlar ihop i vår gemensamma ekonomi genom sparande under hela 2020 går åt till att aggressivt betala bort först billånet och sedan privatlånet. Det duger ju inte att 6000kr går åt varje månad till att betala bort lån när man vill bli ekonomiskt fri?

-Men sälj en bil! säger du då. Eller båda två! Så: Klart. Lånen avklarade och du kan gå vidare och jaga regnbågarna.

Mjaoo. Nä. omständigheterna är sådana att det är klurigt. Mer om det hör hemma under kategorin transporter och (som alltid) jämställdhet.

-Jaja, men sälj ett av huset då.

Mjaä. Också klurigt eftersom vi inte är överens om vilket av dem som ska bort, litegrann som i fem myror är fler än fyra elefanter.

En liten dröm om familjediktatur

Den där lilla rackarns detaljen om att vårt hushåll inte är en diktatur att min partner och mina barn därmed också har en röst i det hela påverkar ju såklart mitt handlingsutrymme. Jag fantiserar ibland om hur fantastiskt det skulle vara med lite familjediktatur där jag bestämmer allt. Då skulle vi dumpa allt som driver kostnader och gör oss oflexibla, bo deltid i min hemby och backpacka/ bo i husbil i världen resten av tiden ( inte sådär smutsigt, magproblem och bära ryggsäck/tömma latrin resande utan ett solskensfyllt och harmoniskt instagramresande utan smärtsjukdom). Barnen och maken skulle vara intresserade av lokal odling, naturreservat, statsvetenskap och minimalism. Och rättvis resursfördelning.

Nå, i brist på diktatur så fokuserar jag på det jag kan kontrollera. Alltså mitt eget stuff och ekonomi. Och eftersom det här inlägget skulle handla om lån- skuldstädning is GO. Det kommer att gå relativt fort eftersom våra förutsättningar är goda och jag är envis som en get när jag har siktat in mig på nåt gott. Om mina beräkningar håller så är vi klara sommaren 2021 och gör mer genomtänkta beslut i framtiden.

En slutlig reflektion

Mina privilegier i form av bakgrund, utbildningnivå, hälsa, fast arbete som tjänsteperson och tvåsamhet gör att jag kan ha den höga svansföring jag har angående våra skulder. Klass, kan man prata om, socioekonomi är ett mer populärt begrepp i dagens politik.

Vår familj har en sund, stark ekonomi och har musklerna att på relativt kort tid (18 månader) betala av 200 000kr och vara kvitt den "dåliga" skulderna. Det finns dessutom gott om utrymme kvar i kalkylen att ändå spara pengar under den tiden, både gemensamt och var för sig. Det är alltså lätt för mig att säga "oops, här har vi slarvat lite och trillat i lånefällan", stuva om lite i privatekonomin och sedan betala av och vara tillbaka i utgångsläget relativt snabbt.

För många är det lätt att skuldsätta sig, men betydligt svårare att ta sig ur skulden. Det är ruskigt lätt att få lån idag. Jag vill förespråka försiktighet och tålamod hellre än att dyka in och konsumera för pengar som inte är dina ännu. I Norrbotten har 2,68 procent av länets kvinnor och 4,21 procent av männen skulder hos Kronofogden. Det motsvarar 3,46 procent av länets vuxna invånare. Det är något lägre andel än i landet som ligger på 3,78 procent.