Det här inlägget handlar om hur året 2020 har sett ut mätt i pengar inom kategorin Kultur och fritid. I fritid räknas träning in. Jag skulle inte kalla det att jag sportar direkt, men jag ägnar mig åt yoga på amatörnivå och har ett nyfunnet intresse av att springa.
Jag inser att jag är en tråkmåns
En sådan där insikt har slagit mig när jag såg siffrorna i ekonomiappen som är kategoriserade “Fritid” är att jag är en riktigt tråkig prick som inte lever enligt vare sig mina värderingar eller min självuppfattning. Insikten har vuxit fram dels genom att se hur siffrorna ser ut, dels genom att läsa boken Your money or your life av Vicky Robin under sommaren. Jag ser mig själv som en kulturintresserad person som läser mycket böcker, tycker om konst och gillar att se på filmer. När jag inspirerad av övningarna i Vicky Robins bok skärskådade hur jag spenderar mina pengar och min tid så säger fakta något annat. (Förutom film/serie- biten. Det har varit för mycket av det.)
Tittar jag till kostnader så spenderar jag nästan ingenting i den kategorin trots att jag ser mig själv som en kulturintresserad person. Men vet ni? Jag går i princip aldrig på några arrangerade kulturaktiviteter eller sportarrangemang. Inte för att jag är ointresserad utan för att jag helt enkelt inte orkar några aktiviteter på kvällarna när jag har arbetat klart. Det som har varit vårt stora nöje har varit att gå på bio då och då. Med fru corona så krympte de tillfällena till noll. På helgerna hopar sig måstena och kulturarrangemang har fått stryka på foten i konkurrens med allmänt lallande och den obligatoriska andelen matlistor, tvätt, matlistor, städande och en orimlig mängd tid till att förmå barnen att sköta sin personliga hygien. Jag borde föra statistik på hur många gånger jag säger borsta tänderna, gå och kissa, ät inte snor och tvätta händerna på en helg.
I verkligheten är kulturtanten i mig alltså en tråkmåns med dålig självinsikt. Året sammafattas som följer:
2000kr är spotify för tre personer ( Musik är kultur så inga invändningar här)
830kr är ett par joggingskor
650kr är HBO ( nu dumpat!)
300 är min halva av Disney+
800kr är böcker ( äntligen lite riktig kultur tänker du, men då outar jag att merparten av kronorna gick till True Blood- serien eller The Sookie Stackhouse novels som ju är kioskromaner med övernaturliga figurer i )
850kr är bio eller hyrfilm online.
100 kr är avgift till att delta på ett traditionellt midsommarfirande med picknick. ( YEEES- det är fan kultur)
Sammanfattning: 580 kr/månad i snitt över året, varav det mesta är strömningstjänster som i störst utsträckning nyttjas av barnen.
Den kultur som konsumerats är är alltså i form av Netflix, HBO, Storytel, Spotify eller biofilm. Strömningstjänsterna hade i ekonomiuppföljningen hamnat under Media och It så de var först inte ens med i statistiken. I början av året så rensade jag kostnader och sa upp Storytel och HBO. Spotify bytte vi till ett familjekonto eftersom det är något som vi använder varje dag både för musik och poddar, samtidigt minskade månadskostnaden med några kronor per person ( 3 pers). Netflix använder vi också ofta för att: barn. Jag räknade ut att vi inte lyssnar tillräckligt mycket på ljudböcker för att försvara kostnaden för abonnemanget i Storytel och HBO var mest min egen lilla snuttefilt i sovrummet när jag skulle varva ner och sova så det tog jag väck och bestämde mig för att SVT play fick duga. Eftersom jag ju betalar för att ha tillgång till SVT via skattesedeln så borde jag nyttja det mer eller plocka upp någon av alla böckerna som ligger på mitt sängbord och faktiskt läsa dem resonerade jag. Det har funkat toppen! Det visade sig nämligen att när jag eliminerade den hjärncellsbedövande och tidstjyvande faktorn strömningstjänst så vaknade läslusten igen! Jag har läst mer än 15 böcker sedan dess. ( hrmm.. full disclosure så var typ 12 av dem Sookie Stackhouse).
Och jag fuskar lite
När jag kom på att strömningstjänsterna hade hamnat under kategorin tele, media och it under hösten så kategoriserade jag om dem till Kultur och fritid. Det var egentligen bara en psykologisk åtgärd för att känna mig mindre kulturlös genom att visa att jag minsann lyssnar på musik, poddar och kollar film och det är väl fanimej kulturellt. Faktum kvarstår att jag inte lever som jag lär. Jag värderar verkligen lokal kultur, musik, konst och fritidsaktiviteter och jag tycker det är svinviktigt att stödja dessa aktiviteter. Men jag har inte tagit del av nästan något av det på länge.
Det är inte för att jag inte har råd
Kultur och fritidsaktiviteter inte behöver vara kostsamma annat än att du lägger tiden på dem. Att det jag ser mig själv göra är mycket billigt. Biblioteket, konstutställningar, att vara ute i naturområdena, medlemskap i den lokala kulturföreningen, spelningar och teaterförställningar och att idrotta; inget av det innebär att skjuta över budget. ( jämfört ridning, padel, segling och annan kostsam galenskap som jag inte är intresserad av.)
Bättring är på väg!
Jag har som sagt givit mig själv tid att läsa och skriva. Jag spenderade presentkortet som jag fick på mig födelsedag på ett par springskor och tog tag i springandet i naturspåren igen ( en hel kategori för sig på hälsa egentligen). Jag har släpat mig iväg på en konstutställning och väl där insåg jag att jag nog måste lägga av pengar i en särskild kulturpott för konst under kommande år för att ge mig själv tillåtelse att spendera pengar på dessa inköp. Jag tror inte jag har köpt någon originalkonst på flera år. Senast var en underbar feministtavla från Camilla Roman och före det för 5 år sedan några småtavlor från en snubbe som heter Nathan Henry på Jackson Square i New Orleans och från Alan Gerson i en liten småstad i Texas som hette Brenham. Vi i körde igenom på måfå och fick syn på hans ateljé av en slump.
Jag gillar ju konst på väggen. Det ger mig fina känslor och livskvalité. Varför inte mer av det? Jag känner dessutom flera riktigt duktiga konstnärer i mitt närområde så utbudet av superlokal konst är stort! (PS Utan ett konstkonto för inköp kan konsten istället riskera att bli hemmagjord och varför det inte är en jättebra idé illustrerar jag med en bild nedan)
Det här med kvällsaktiviteter överlag är fortfarande en utmaning, men borde gå att genomföra med planering. Jag har en begränsad mängd energi, precis som alla har, men kanske ännu lite mer begränsad eftersom jag har en smärtsjukdom som gör mig trött och sliten. Att arbeta heltid är görbart nu ( men det har det tidvis inte varit) men orken till fler saker har varit svår att hitta. Ännu en motiverande faktor att göra sig ekonomiskt fri och arbeta mindre med andra ord. För att kulturtanten ska orka komma fram.
Nu har jag formulerat några mål kring kultur och fritid för att hjälpa mig att hålla i den här nyfunna insikten om att jag behöver:
Lägg bort skärmen och ta upp boken. 1 bok i månaden förutom i november för att då..
deltar jag i skrivutmaningen NaNoWriMo varje november. ( 2020 är dessa blogginlägg mitt projekt)
Ta mig ut i naturen, springa eller promenera 3ggr i veckan året runt.
Starta ett sparkonto för konstinköp med start 2021.
Planera in kulturevenemang och kom ihåg medlemsavgiften i min lokala arrangörsförening!
Minska på strömningsskiten. It's a killer.