Helgen efter löning ägnar jag oftast åt att sammanställa månadens utfall, så även denna gång. Det var himla bökigt denna gång. Jag tror jag har rört till det onödigt mycket för mig och ska äga lite tid åt att förenkla min uppföljning framöver. Det som stökar till är att vi har börjat använda ett kreditkort och att jag har börjat läsa en kurs med studiemedel på halvtid parallellt med mitt arbete. Det är ju pengar in.. men inte riktigt en inkomst heller.
Efter mycket rådbråkande bestämde jag mig för att redovisa studielånet som inkomst, trots att det är ett lån. Och då ser ju cirkeldiagrammet helt fantastiskt ut, eftersom jag sparade hela lånet.
Det börjar närma sig två-årsjubileum av det här fokuserade sparandet. Något jag stannar upp och funderar över mycket på senare tid är hur himla snabbt blev vardag att leva i överflöd.
Nu menar jag inte ett konsumerande lyxliv utan en vardag som där en rejäl räkning faktiskt inte gör ont. Jag har som ett av mina mål att bygga en rejäl trygg ekonomisk bubbelplastvaddering kring både mig själv och min familj som inte bara klarar motgångar men också ger alternativ att välja.
Och den dagen är här, inser jag då jag utan att mentalt hicka särskilt mycket drar kortet och betalade den sista räkningen på 19 000kr till tandläkaren som har lyckats med underverk vad gäller tandreglering i mitt äldsta barns mun. Totalt gick det på 35 000kr.
Utan den här ekonomiska trygghetsbubblan, mitt FU-kapital, hade det varit svårt att ta den kostnaden utan att grina illa. Då hade vi kanske fortfarande snällt väntat i Region Norrbottens årslånga kö på att få tandreglering medan barnet vägrar att le på grund av det hen beskriver som sina hajtänder. Vi ställdes alltså i kön i årskurs 4 och fick i inför årskurs 7 veta att mitt barn skulle hinna bli myndig innan det var vår tur att få tandställning. F-this and your resursbrist, kunde jag nu säga tack vare den ekonomiska bufferten, och ringde en privat tandläkare. OCH - och här kommer det allra bästa - det här gick att genomföra utan att förlita sig på barnets andra förälders betalförmåga ( läs vilja). Ni som vet hur skilsmässor kan förstärka det värsta i föräldraskapsklubben lång, lång tid efteråt ( 12 år efteråt..) vet vad jag menar.
Det här var alltså FU-kapitalet in action. Friheten att ta sig ur en oönskad situation. I detta fallet både situationen med ett olyckligt barn med tänder all over the place och att vara ekonomiskt beroende av ett trätlystet ex för att få det åtgärdat.
WIN.