Utfall November 2021 och 10 säsonger The walking dead

Jag gick omkring med en känsla av ekonomiskt doom i slutet av november. Varför? Jo, kanske mest för att jag kände mig frustrerad över att bytet från debitkort till kreditkort innebär att jag får vänta i två veckor innan jag kan sammanställa föregående månad (Alltså när räkningen kommer).

Det är en övning i tålamod. Inte för att jag inte har koll på min egen del av budgeten utan för att jag inte riktigt har koll på hur min bakre, jag menar bättre, hälft har lyckats att hålla vår gemensamma budget med sitt kort. Han har en mer slapp, jag menar avslappnad, inställning till löpande kostnader som gör att mitt kontrollbehov goes bananas. När vi väl sätter oss och går igenom räkningen brukar det inte se så illa ut som det gör i min katastroftankebenägna hjärna givetvis.

Löneavdraget för VAB orsakade också en känsla av undergång. Helt i onödan egentligen. Dels för att försäkringskassan faktiskt betalar ut VAB-dagarna efter att man har krumbuktat sig i sedvanlig ordning med intyg hit och dit eftersom barnet är över 12 och då förväntas att kunna ta hand om sig själv vid sjukdom och läkarkontakter (här får ni föreställa er en djup kritiskt suck, okej?). Men framförallt så har jag ju sparat som en stjärna och kan täcka upp för inkomstbortfall hur bra som helst! Ändå känns det surt.

Jag var helt säker på att den omöjligt kunde gå, men 50% spar blev det iallafall!

Vabbandet driver också kostnader som inte ersätts av välfärdssystemet och försäkringar. Det har blivit mycket mer fika, mutor och utemat kopplat till både det fysiska resandet och till orkeslöshet vad gäller att styra upp matlagning hemma. Och det är fortfarande inget att oja sig över, fast jag gör det ändå. Jag känner mig lite som en otacksam gnällspik.

I slutändan blev det ändå sparat över 50% av inkomsterna, vilket är helt makalöst. Kanske för att jag förutom när jag grejat med barnets ärenden och köpt chokladkakor i jobbets godisautomat i princip bara har kollat på The walking dead. För typ en dryg månad sedan sa jag till min man:

-Nu har jag slut krut och orkar inte ta något mer ansvar, jag behöver buffra (mitt ord för gå i dvala och återhämta mig mentalt). Vi syns om tio säsonger av The walking dead.

Sagt och gjort. Så grymt värt med strömningstjänster om en är en sån där binge-benägen rackare som jag. Det blev en långdragen buffring denna gång, vilket motsvarar anspänningsgraden jag har känt under lång tid. Fattar ni hur många vilotimmar 10 säsonger serie är? Jättemånga.

I december så är det jul. Nuff said. Eller vi kan säga såhär. Julens ekonomiska vedermödor kommer att överskuggas av elräkningen, som kommer att bli outstanding! Jag ser dock fram emot lite jullov och extra tid att bara mysa med att skriva om hur året har varit och hur nästa år kan komma att se ut.